"Udda" - Sara Lövestam

Baksidestexten lyder:

"Första gången Martin Sander såg en amputerad kvinna var han tretton år. Sedan dess har han blivit butikschef på Systembolaget, skaffat sig ett fint radhus och flera beundrarinnor. Men han har aldrig lyckats bli av med den, fascinationen för det ofullständiga. Det pinsamma, hemliga begäret till det avhuggna. Till stumpen. Som tur är finns Internet och där finns Paula, med noll och ett halvt ben.

Paula vill helst sitta instängd i ett rum, ensam med bandinspelningar av partikelverb. Hon är definitivt inte intresserad av någon uppvaktning; hon vill bli citerad i akademiska tidskrifter och bortse från just det som ingen någonsin bortser från - hennes obefintliga ben och skeva ansikte. Hon vill inte tyckas synd om, hon vill inte svara på frågor om hur hon kör bil. Hon vill alldeles särskilt inte behöva konfronteras med påflugna lesbianer som slänger sin sexualitet över halva bordet. Det har hon sannerligen aldrig bett om.

Lelle älskar kvinnor. Hon har dem lite som andra har choklad - som något gott att njuta av när andan faller på. Hon skäms inte för det. Hon skäms heller inte riktigt för att storma in på folks kontor och tala om för dem vad de själva borde göra i sängen. Skämmas är något som Lelle inte tycker är en bra idé. Men man kan verkligen fråga sig vad tre medelålders kvinnor på en kemtvätt i Sveg har med den saken att göra."

Titeln ljuger inte, detta är en udda, eller iallafall annorlunda, historia - en mycket bra sådan! Historien överraskar mig med ett par oväntade vändningar, men den förlorar aldrig sin trovärdighet, och författarinnan har lyckats väva ihop de olika karaktärerna på ett mycket skickligt och intressant sätt. Karaktären Lelle känns lite som en Lisbeth Salander-typ, hon har ingen riktig uppfattning om vad som passar sig och inte, men det är ändå omöjligt att inte tycka om henne. Jag får känslan av att författarinnan kanske, kanske har använt lite av sig själv som förebild för Lelle?

Sara Lövestam vann Bok-SM 2009 med "Udda".
Läs hennes blogg här.


Kommentarer
Postat av: Paula (med två hela ben)

Skoj! Jag har följt Saras blogg i åratal - klart jag ska läsa boken också!

2010-03-17 @ 11:00:55
URL: http://rackarns.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0