Bokbrunnen

Funderar om det verkligen är en så bra idé att läsa om sina gamla favoriter..? "Hanteringen av odöda" mindes jag som en mycket bra bok som väckte intressanta tankar, snarare än en splatter-bok - när jag nu läser om den cirka 10 år senare tycker jag tvärtom att den verkligen är en skräckbok om zombier snarare än underlag för intressant filosoferande kring vad som egentligen skulle hända om de döda började leva igen...

Och när jag läste om en annan av mina favoriter, "Min bror och hans bror", upplevde jag inte heller den på samma sätt som då jag läste och fullkomligt älskade den för 8 år sedan. Så, kanske är det helt enkelt bäst att låta favoritböckerna "vila i frid" för att inte riskera att förstöra dem? Eller så läser man dem, upptäcker att man inte avgudar dem längre, och låter dem lämna sin plats i bokhyllan till förmån för framtida favoriter. ;-) "Hanteringen av odöda" fick vandra vidare - men "Min bror och hans bror" berörde mig fortfarande såpass mycket att den blev kvar. :)

* Du är hos mig ändå - Suzanne Sjöqvist (barn och ungdomar som förlorat en förälder - genom sjukdom, olycka, mord eller självmord - berättar om sina känslor och tankar)

* Aldrig i livet - Göran Gyllenswärd, Lotta Polfeldt (barn och unga som haft en nära anhörig som tagit sitt liv berättar här sin historia)

* När någon tar sitt liv - Alfred Skogberg (om självmord och hur det kan förebyggas, bl.a. om medias ansvar när de skriver om självmord)

* Pappa tog sitt liv - Sanna Hagman (om pappors självmord, berättat av deras efterlevande barn)

* Tröstebok - Margareta Zandrén-Wigren, Peter Björk- berättelser av människor drabbade av självmord och hur de hanterat sorgen