Bokbrunnen

Författare: Håkan Lindquist

"Två bröder - en som lever och en som är död. Paul dog året innan Jonas föddes, men minnet av honom är starkt. En dag hittar Jonas sin brors gamla jacka på vinden. I en av fickorna ligger ett brev till någon som heter Princi. Vem är det?
Jonas börjar söka efter ledtrådar och förklaringar. Steg för steg växer bilden av den döde brodern fram, och Jonas förstår att Paul hade en intensiv kärlekshistoria med en annan pojke, strax innan han dog."

Jag läste denna bok första gången för åtta år sedan (på en dag när exakt åtta år sedan, faktiskt, kan jag konstatera efter en titt i läsdagboken!). Jag beskrev den då med orden "varm, mysig, kärleksfull", och jag minns den som en favorit. Jag var därför nyfiken på att se hur jag skulle uppfatta den idag, om jag fortfarande skulle tycka lika mycket om den. Efter att ha läst den igen kan jag konstatera att ja, jag tycker fortfarande om den. Men jag skulle inte använda samma ord för att beskriva den idag som då. Idag upplever jag den som en ganska sorglig bok, om än uppbyggd kring en fortfarande vacker kärlekshistoria. Jag uppfattar den mer som en ungdomsbok än en bok för vuxna. Delvis säkert beroende på att den handlar om just ungdomar och är skriven med en tonåring som huvudperson, kanske också lite grann på grund av det "detektivarbete" som huvudpersonen bedriver, det leder tankarna lite till mysterielitteratur á la Kitty-böckerna. Idag kan jag på ett annat sätt se den tragik som präglar såväl personer som händelser i boken, och det är nog främst det minnet jag kommer bära med mig av boken i framtiden. Kanske ska jag göra ett nytt försök år 2020, få se vad jag tycker om den då? ;-)